Olle Larkö: Nolltolerans mot forskningsfusk!

Olle Larkö har arbetat med dermatologi i över 40 år. Nu medverkar han till Socialstyrelsens nya riktlinjer för psoriasis. Han var också den som gjorde anmälan om forskningsfusk på Sahlgrenska– vilket riskerar att bli Göteborgs Macchiariniaffär.

Det råder misstankar om att Suchitra Holgersson och hennes forskargrupp begått forskningsfusk. 2016 inkom en anmälan till Göteborgs universitets rektor av dekanen Olle Larkö. Den anklagade Holgersson förklarade sin oskuld men expertgruppen för oredlighet i forskning vid Centrala etikprövningsnämnden, CEPN, har dock kommit fram till att merparten av kritiken är befogad. Deras bedömning är att Holgerssons forskarmiljö beskrivs som ”dysfunktionell” med ”stora brister”. Ärendet behandlas fortfarande och utgången är ännu oklar.

– Jag anmälde Holgersson i mars 2016. Samma bild var använd på olika ställen, bara omgjord. Som dekan för fakulteten anmäler man dylika saker till rektorn för universitet, och förklarar helt enkelt ”att det här verkar inte bra”. Rektorn valde att gå vidare och rådet för oredlighet utredde och sedan gav CEPN second opinion. Holgersson fälldes och efter det har jag inte varit inblandad i ärendet alls. Jag kan inte spekulera i om vart detta leder. Sahlgrenska akademin har 3000 forskningsprojekt men aldrig varit med om något dylikt. Det är rektorns huvudvärk, men en sak är klar och det är att man måste ta i med hårdhandskarna mot alla former av fusk.

Hur mår svensk sjukvård idag?

– Det beror på vad man talar om. Utomlands har man krav på minst 50 timmars fortbildning per år för läkare, i Tyskland till exempel, men i Sverige har man inga krav alls. På radio idag trodde en handläggare att kromosomfel kan gå över, de talade om Downs Syndrom, mycket tragiskt och en del av ”Slappsverige”. Det råder en kunskapsarrogans i vårt land, och då talar jag inte bara om vården, det gäller även inom lärarkåren och andra branscher. Det är fult att ge betyg och premiera de som presterar bäst. Vi borde ställa högre krav på studenter och anställda men även chefer, pengarna måste användas bättre. Sverige har mycket att lära av andra länder här, till exempel Danmark och Holland.

Borde landstingen avskaffas?

– Ja, det vore nog det bästa men med en helt igenom statlig vård riskerar vi att få en stockholmsvård för hela landet och det vore inte heller bra. Här i Göteborg märker vi att det finns ett slags ”Öst- och västsvensk vård”, i princip allt de gör på Nya Karolinska gör vi tvärt om på Sahlgrenska. När de talar om flöden så har vi våra specialiteter. Några få sjukvårdsregioner vore att föredra, nuvarande system är i alla fall inte tillfredställande. Statlig styrning kan övervägas, åtminstone för universitetssjukhusen.

Varför har det gått så fel i Stockholm?

– Det handlar nog om att avståndet mellan KI och KS är större än mellan Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska sjukhuset. KI har ju även haft mycket annat att tänka på, som Macchiarini och stormen kring nya sjukhuset, och därför blir en massa andra saker ogjorda. Organisationen på NKS blir ett svårt tåg att vända. Tyvärr verkar inte ledningen lyssna på sin personal. Som jag förstår det så är 90 procent av läkarna mot verksamheten som den drivs idag. Det stora problemet idag är att Karolinska har en modell som vi i Göteborg ställer oss helt frågande till. Hudkliniken är uppdelad på två eller tre flöden, cancer, inflammatoriska diagnoser och könssjukdomar. Hela världen har läkarkongresser i specialiteter och inte i flöden. Även som göteborgare är man stolt över Karolinska som är lite av flaggskeppet i Sverige – men när de gör allting fel från duscharnas lutning till havererad personalpolitik så lider man och har svårt att hålla tyst. Jag känner många där och Sverige borde veta bättre.

Hur är läget inom dermatologin?

– Inom hud händer det otroligt mycket och det kommer att ske ännu mer inom en snar framtid. På Sahlgrenska har vi gått från 132 till 6 vårdplatser för hud. Forskningen har gjort detta. ”Den förhatliga läkemedelsindustrin” och vetenskapliga framsteg skapar helt nya förutsättningar där patienten inte behöver lika mycket vård på sjukhus utan kan klara sig med få besök genom att äta tabletter eller få en spruta i rumpan då och då. Ljusbehandling var viktig förut men minskar allt mer i betydelse.

Din mentor professor Gunnar Swanbeck gick nyligen bort.

– Ja, jag har känt honom sedan jag var 24 år. Han var min handledare en gång i tiden. En krävande men rak man. Man fick bara åka till riksstämman som läkare om man hade något att säga. Han brukade säga ”har du det senaste året inte sett något patientfall som är värt att berätta om så borde du inte åka”. Hans pappa hade psoriasis och hans forskning ledde bland annat till att urea, urinämne, användes för att mjuka upp huden och göra den smidig vilket används i varumärken som Calmuril, HTH och L300.

Hur går arbetet med de nationella riktlinjerna för psoriasis?

– Bra att det kommer nationella riktlinjer för psoriasis. Men om det varit fotboll så hade det varit minst fem lag på planen, haha! Vi har riktlinjer på europeisk nivå och Socialstyrelsen håller på för fullt, det kom ett förslag för en vecka sedan. För säkerhets skull så håller även Läkemedelsverket på också. Man kan ju fråga sig vad läkarna ska förhålla sig till? När man får riktlinjer från Läkemedelsverket eller Socialstyrelsen – så bearbetas dessa dessutom 21 gånger till, det vill säga i varje respektive landsting.

Socialstyrelsen meddelar på sin hemsida att både i det korta perspektivet och på lång sikt räknar myndigheten med att de nya rekommendationerna kommer att leda till ökade kostnader för hälso- och sjukvården. Även en del organisatoriska förändringar kommer att behöva göras för att vården ska bli så jämlik som möjligt över hela landet. Arbetet med nya nationella riktlinjer för psoriasis har kommit långt men en slutversion kommer att publiceras först i början av 2019.

Text & foto: Per Hånell

Comments are closed.