Chris Dancy: Ingen kör bil eller lagar mat i framtiden

Han är jordens mest uppkopplade man och föreläser världen över om digitalisering. Men under den retoriska ytan ryms en dystopisk själ som ser sig själv som Guy Montag i Fahrenheit 451. Möt IT-specialisten Chris Dancy, vars far var en mördare.

Alla skrattar i publiken och han rör sig vant på scenen. Strålkastarna stör honom inte. Tvärt om. Han älskar det. Trots att han egentligen inte har något särskilt att berätta om Internet är han inbjuden att berätta om just Internet och den digitala våg som sköljer över konsumenterna i detta nu. Vad är det då som gör att han tjänar tiotusentals kronor på att säga att alla kommer att ha sensorer i sina kläder och på sina kroppar i framtiden? Det är väl inget kontroversiellt längre sedan smartphones började mäta hur långt vi går och hur många kalorier vi äter under ett dygn?

-Jag anpassar mig efter den jag har framför mig. Det är den tiden vi lever i nu. Alla framgångsrika människor är de som anpassar sig. Jag säger det som alla vill höra.

Men du säger ju inte bara att digitala lösningar kommer att bidra till ökade valmöjligheter och bättre livskvalité, du säger också att de kommer att leda till ökad segregation och klasskillnader.

-Ja, det stämmer, de som sitter på informationen och kan dra slutsatser utifrån den kommer alltid att ha ett övertag. Att dessutom göra medvetna val och basera dem på tidigare empiri kommer att ge ett försprång. Jag har aldrig lärt mig så mycket om mig själv som när jag började att dokumentera allt jag gjorde i min digitala almanacka. Men människor som lyssnar på mig vill ju också tro att de är de där som hängt med och inte kommer att förlora på utvecklingen.

Tråkig medelmåtta i grundskolan

Chris Dancys liv kan följas via hans webbsida sedan flera år tillbaka och under en period hade han 700 sensorers som dokumenterade hans liv. Nu bär han endast ett fåtal sensorer men är mycket aktiv på sociala medier samt har byggt upp ett mjukvaruföretag i Nashville, Tennesse, där han bor med pojkvännen Fernando. Fernando är gymnasielärare och undervisar i drama och teater. Han är tjugo år yngre och detta är första gången han följer med Chris på en av hans föreläsningsturnéer. De har varit ett par i fyra år nu.

Berätta om din barndom…

-Min mor och far drev flera mindre butiker så jag och min bror uppfostrades av vår nanny, Miss Helen. Min far var mycket sträng och gav mig stryk varje helg fram till tonåren. Min mor överpresterade alltid och såg till att allt var rent i ordning och att det fanns mat på bordet. Hon gjorde även listor. Jag kan faktiskt inte minnas en enda dag ur min barndom där hon inte noterade eller strök något från någon av sina listor. Båda mina föräldrar var extraordinära när det kommer till att organisera saker, allt skulle vara perfekt. De var traditionella men ändå ganska avvikande som individer.

Hur var du själv?

-Jag var en tråkig medelmåtta som tyckte om att samla saker. I grundskolan skrev jag till alla stater i hela USA och bad om kartor. Mitt pojkrum var täckt av kartor och i början av tonåren började jag att samla allt som hade med Michael Jackson att göra som jag sedan katalogiserade i min dator. Jag älskar att samla och systematisera saker, det har jag alltid gjort.

Hur skulle du beskriva dåtidens USA från det USA du lever i idag?

-De 40 åren mellan min barndoms år 1977 och dagens 2017 är berättelsen om både det moderna USA och globaliseringen av världen. Hösten 1977 tittade hela USA på komedin ”Happy Days”, som handlade om USA under 1950-talet. Varje tisdag kväll. Barnen kom hem samtidigt som gatubelysningen slog på och hemmafruarna värmde köppizzor i ugnen medan de pratade med grannfrun i en telefon som höll dem två meter från hemmets kärna. Ugnsluckan hölls öppen efter att maten lagats för att ge lite extra värme till huset och inga matrester slängdes. Till och med den folie som använts en gång återanvändes nästa dag på mannens matlåda. Kom du som barn hem försent och missade middagen fick du utegångsförbud och kunde inte se dina favoritserier på tv.

Hur ser du på ditt land idag?

-Spolar vi fram till 2017 så har inte TV längre någon dag, natt eller säsong över huvud taget. Den fasta tv’n har faktiskt blivit lika överflödig som den fasta telefonen. Ljusen och värmen i ditt hem kan kontrolleras med appar i telefonen eller ännu bättre sensorer på din kropp. Middagar har inte längre specifika tider, idag äter människor måltider när de önskar och barn som inte lyder sina föräldrar blir straffade genom att inte få rätt wifilösenord eller sina telefonräkningar betalda. Amerika är idag en ensam röst i mörkret som längtar efter en tv-skärm som kan zappa tillbaka till den trygga tiden då allting kändes som en ”happy day” på 50-talet.

Fadern dödade sju personer

Efter scenframträdandet torkar han svetten från tinningarna och dricker vatten. Han frågar omedelbart människorna intill om de var nöjda med hans presentation? Flera kramar honom och snart bär det iväg till en ny destination. Schemat för föreläsningsserierna spänner över hela världen och denna gång är det Europa, Asien och Nordamerika. Han inser att det gäller att smida medan järnet är hett, snart finns det tusentals människor som är lika uppkopplade mot Internet som honom själv. Det försprång ett udda intresse en gång skapade är borta samma dag som hans kunskaper om IT är allmängods.

Din barndom var varken trygg eller särskilt rolig?

-Nej, den var snarare ett kontrollerat krig. Jag älskade att räkna pengar och att hjälpa till i mina föräldrars butiker men jag var också rädd för min far som dödade sju personer under åren 1977 till 1983. Deras butiker blev nämligen rånade under flera tillfällen och då försvarade min far sig genom att skjuta rånarna. Eftersom han var vän med den lokala polisen kom han undan med dåden under en lång tid men till slut så förlorade han ett rättsfall och då förlorade min familj alla pengar och vi blev hemlösa. Jag var femton år då och vi fick plötsligt bo i våra bilar. Det var också då som min far slutade att ge mig stryk. Han blev en bruten och sorglig man som skämdes för att han inte kunde ta hand om sin familj.

Var han psykopat?

-Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska svara på den frågan. Han kunde charma vem som helst och arbetade som få men samtidigt trodde han att han stod över lagen. När han blev gammal och hamnade på ålderdomshem så såg jag till att han hade det bra till priset av att min bror bröt kontakten med mig. Min bror kan inte förlåta min far och utifrån det inte heller respektera mig, då jag förlät.

Berätta om något av ”dåden”…

-Jag minns fragment från hur jag hjälper min far att moppa bort blod från golvet och hur min bror ville ha en souvenir från en av rånarna som dödats så min far skar av ett öra från en kropp och gav till honom.

Har du aspergers syndrom?

-Människor har frågat mig det hela mitt liv… jag vet inte, jag har faktiskt ingen idé. Jag har alltid gillat att räkna saker och att ordna dem i olika system. Jag tror tyvärr inte att diagnoser och beteckningar alltid hjälper – de kan lika gärna begränsa som att förklara.

Hade din mor aspergers syndrom?

-Kanske det, har jag aldrig tänkt på. Man talade inte om diagnoser på den tiden då hon levde. Det var en helt annan värld. Genom Internets uppkomst, Kalla krigets slut och artificiell intelligens blir alla gamla titlar irrelevanta. Nu handlar det om att vara informerad, att behärska den teknik som styr våra liv samt ha pengarna att kunna delta i de system som skapas. Om du har svårt att stava eller koncentrera dig efter tjugo minuter har ingen betydelse.

Finner hopp i de proletära klasserna

Du refererar ofta till böcker och filmer då du föreläser. Nämn någon favoritbok eller film?

-1984, Fahrenheit 451, Bladerunner, Terminator, Aliens. De är alla bra dystopier. Och precis som Guy Montag i Fahrenheit 451 är jag lojal mot dystopin men likt Winston Smith i 1984 ser jag både hopp och förtvivlan i de proletära klasserna.


Om du identifierar dig med Guy Montag i Fahrenheit 451 kanske du också ser kultur som ett sätt att bekämpa diktatoriska tendenser och fascistoida system?

-Kultur är den enda möjligheten att bekämpa förtryck och hjärntvätt. Det börjar med den kultur du odlar inom dig, det medvetande som gör att du fattar kloka beslut. Precis som Viktor Frankl beskriver i ”Livet måste ha mening”. Vårt helvete kan vara ett paradis med rätt perspektiv.

Några andra filmer som inspirerat?

-Massor. Jag såg Tom of Finland och Ghost in the Shell när jag var i Sverige ena gången. Jag tyckte om båda men det var en egendomlig känsla att se på film med textremsa, vi har inte det i USA. The Matrix är för övrigt en favorit, jag använder gärna den som metafor kring fysisk verklighet och digital verklighet då jag föreläser.

När samtalet styr in på kultur skiner Chris upp. Trots att han verkar älska teknik är hans föreläsningar aningen svarta och han är inte nådig mot de stora teknikbolagen i Kalifornien. Han menar att de som en gång stod för frihet och nytänkande nu blivit så rika och mäktiga att de snarare vill förvalta makt än att tänka nytt och i synnerhet att andra får tänka fritt. Chris beskriver sig själv som en deprimerad och ångestladdad personlighet men samtidigt att han just nu mår bättre än någonsin tidigare i sitt liv. På hans ena arm sitter flera klockor som han fingrar på medan samtalet fördjupas.


Vad tror du om framtiden?

-Ingen kör längre bil, ingen lagar mat, alla motoriska arbeten är avskaffade och människan lär sig genom maskiner att bli ännu mer mänsklig. På sikt vill kanske människorna till och med vill bli maskiner själva? De människor som är medelålders nu kommer inte att hinna dra fördel av de enorma revolution som vi står inför när det gäller hälsa. Småbarn som blir 100 år är en annan sak, de kommer att ha Internet i sina kroppar och knappast smartphones i sina händer som vuxna. Verkligheten blir till slut som ett enda stort dataspel baserat på dina behov och din förmåga att betala samt skapa värde. Och det är ju tyvärr så att människor inte alltid väljer vad som är bäst för dem så det blir fler vinnare och förlorare i och med detta. På tal om böcker så är What went wrong in Kansas? en bra bok om just detta.

Företagen kommer att kontrollera allt

Tror du att de västerländska demokratierna kommer att överleva artificiell intelligens och IoT?

-Nej. Demokratier bygger på överenskommelser gjorda av massorna baserade på deras värderingar över tid. Internet of Things begränsar mänskligheten och redan 2025 kommer en biljon sensorer att ligga som ett nät över världen. Dessa sensorer kommer att mäta data och förse ”systemet” med mänsklighetens behov men också dess humör och önskningar. Vår röst, demokratins röst, kommer att drunkna i multinationella monopol som äger och styr dessa sensorer. Makten kommer inte längre att utgå från folket. Människors beteenden kommer att anpassas utifrån den teknik som företagen erbjuder och människorna sedan betalar för.

Har du bestämt dig för när du tänker att sluta med dina sensorer?

-Jag har inte bestämt något datum. Istället så gör jag pauser från dem ibland samt använder dem mindre och mindre. Det tar ett tag att vänja sig att leva utan dem. Det är en andlig resa att skapa mening utan data, en resa jag gör just nu faktiskt.

Chris gör yoga varje vecka och äter ofta vegetarisk mat. Innan han blev berömd vägde han över 140 kilo och drack mängder av läsk och öl. Ibland tog han också droger. Han beskriver sig själv som både överviktig, arg och alienerad. Berömmelsen har dock kostat på. En del vänner har lämnat honom och säger att uppmärksamheten förändrat honom till det sämre. Själv håller han inte med och undrar hur det kan vara sämre att var mer hälsosam, mer fridfull och dessutom har det bättre ställt rent ekonomiskt? Nu röker han heller inte längre, har tappat över 40 kilo och gör regelbundna hälsotester.

Vill du ha barn?

-Ja, det vill jag men vi har inte riktigt bestämt oss än om när, men visst, inom en femårsperiod måste jag nog bestämma mig, jag är ändå 48 år även om Fernando är tjugo år yngre.

Är du rädd för att dö?

-Nej, men att åldras. Att inte längre orka arbeta 20 timmar i sträck samt få hår i näsan och öronen är inte särskilt kul. Men att dö? Nja, jag vet inte. Jag skriver dagbok till mig själv sedan tio år tillbaka där ett meddelande skickas till mig ett år senare och på så sätt återupplever jag exakt den situationen och tidsminnet igen. Det knepiga i början var att jag började att anpassa mina texter för att jag visste att jag skulle läsa dem i framtiden och på så sätt förvrängde jag verkligheten precis som jag anpassar min personlighet under personliga möten. Otäckt men också naturligt, det är ett sätt att överleva. Vi gör alla hela tiden val och för mig handlar mycket om att göra medvetna val för både mig själv och andra. I och med Internet så finns all information där om nästan allt, men är du villig att ta till dig den och är du villig att dela med dig av den?

Tror varken på Gud eller Trump

Tror du på Gud?

-Nej, men jag kallar mig för buddist sedan några år tillbaka och uppskattar kvantfysik. Religiös, nej.

Du har varit till Sverige flera gånger. Vad har du för bild av Sverige som land?

-Jag lärde mig nyligen om Jantelagen under ett besök i Danmark… Jag finner det mycket fascinerade att de skandinaviska länderna, till skillnad från naturens lagar, hyllar gemenskapen. Några av de längsta och kortaste dagarna kan upplevas i Skandinavien där människor tycks tala lika många språk som de har grannar. Jag älskar Sverige och uppskattar att ert land är som ett nätverk av idéer med den gemensamma nämnaren att göra gott för det stora flertalet snarare än ett nät som endast hungrar efter ytlig uppmärksamhet. Svenskarna klär sig dessutom väl, är digitala och liberala. Men ni har en tendens att göra ned er själva samt tro att ni är mer amerikaniserade än ni faktiskt är. På varje restaurang finns det Rhode Islandsås som inte har någonting med Rhode Island att göra.

Vad tycker du om det amerikanska presidentvalet och Donald Trump?

-Min politiska övertygelse ligger vänster om mitten så jag tillhör förlorarsidan. Jag tror att presidentvalet i USA, precis som så många andra högerpopulister i världen just nu, visar hur tekniken håller mänskligheten i sitt grepp. För teknik är dualistisk. Antingen är tekniken på eller så är den av. Ett eller noll. Stilla eller i rörelse. Detta återspeglas också i hur och vilken information som vi förses med. Jag har tyvärr hela tiden trott att Donald Trump skulle vinna.

Kommer rasismen att öka i USA nu när Donald Trump är president?

-Nej, det tror jag inte. Rasism är en kollektiv kognitiv parasit. För varje ”ny” rasist, skapas också någon progressiv person. Naturens dualism håller dessa människor i schack. Donald Trumps presidentskap kommer att ge rasister bättre självförtroende och jag hoppas att det också leder till att fler av de ”dolda” rasisterna kommer ut i ljuset vilket sedan leder till en rening och förbättring av samhället.

Sverige har länge haft USA som förebild och Kalifornien i synnerhet. Varför tror du att Kalifornien blev en smältdegel för avancerad teknik och modern kultur?

-Kalifornien representerar västerlandets sista stopp. En stor folkvandring skedde till Kalifornien då USA höll på att bildas i tron att det helt fria livet skulle infrias just där. De senaste 300 årens kamp för att utveckla de västerländska idéerna om demokrati, mänskliga rättigheter, privat ägande och positivistisk tekniksyn fann sin slutform där. Men dagens Kalifornien med framgångar som spridits över hela världen har sin rot i 1960- och 1970-talens folkliga rörelser. Hippierörelsen och HBTQ-rörelsen var båda frihetssträvare bortom delar av den förtryckande religiositeten som fanns i mellersta och östra USA. Och när många intelligenta människor är villiga att utbyta idéer för att lyckas samt känner ett behov att erövra makt för att försvara sig, då sker förändring. På det sättet har Kalifornien mycket gemensamt med Sverige, de är båda samhällen som inte räds förändring men kräver viss likriktning för att fungera som stater.

I 1984 är proletariatet de enda som överlever diktaturen eftersom de inte betyder något. Finns det någon parallell här till dagens samhälle?

-Ja, absolut! Till slut blir utvecklingsländerna de nya länderna precis som Europa ses av medborgarna i USA idag. Internet kommer att ses som det gamla och de som stod utanför och ansågs vara efter blir istället före då de tar del av nästa generation teknik som är mer avancerad.

Text och foto: Per Hånell

FAKTA ARTIFICIELL INTELLIGENS:
AI (artificiell intelligens) är vad som just nu uppvisas av superavancerade maskiner. I framtiden kan det bli fråga om maskiner som smälter samman med biologisk vävnad. AI är även namnet på det akademiska område där man bygger datorer med intelligent beteende. Termen myntades redan på 1950-talet och förekommer flitigt inom science fiction-litteraturen med fokus på dess eventuellt destruktiva konsekvenser. AI används idag i många vardagstjänster och produkter som telefonsvarare, robotgräsklippare, mobiltelefoner och förarlösa bilar.
FAKTA RAY BRADBURY:
Ray Douglas Bradbury, var en amerikansk science fiction och skräckförfattare, född 1920 i Illinois. Bradbury, som gick bort 2012, var halvsvensk med en mor från Dalarna; Ester Maria Moberg. Bradbury var gift och fick fyra döttrar. Han anses allmänt som en av de största SF-författarna vid sidan om George Orwell men hävdade själv bestämt att Fahrenheit 451 var hans enda rena SF-roman.
Comments are closed.